På äventyr med Nora & Gillis

Första riktiga julafton på 3 år för oss, tillbringade vi hemma hos oss. Men denna gången var det inte på grund av sjukdom eller pandemi, utan för vi faktiskt bjudit in.  Det blev julklappsspel Gillis klarade av bravaden att inte slå en enda 6:a på över 15 minuters tärningskastade. Men fick paket ändå! Sen kom tomten! Något Roffe tog emot med blandad förtjusning. Slutade med att han bet tag i skägget och rev av det, och avslöjade den annars helt oigenkännlige pappan i dräkten, och spenderade de nästa paketutdelningarna i tomtens knä. Roffe var även flitig och hjälpte till när det var dags att öppna paketen!  Nya pennor som ska testas Mys! Tack alla för en trevlig julafton och tack för alla klappar!

 En slö start på december...

Det har inte allt för mycket spännande på sistonde så här kommer en kameratöming. Lillebror tyckte inte det var stimulerande nog att bara titta på fotboll, så han ville att pappa skulle kasta mattetal åt hans håll under hela matchen kvällen innan. Dagen efter fick det bli i lappform istället, storasyster var inte sen att hoppa på och kastade sig över testa att räkna med Kvadratrot. Hur det går med att inte Roffe ska vara i soffan undrar ni? Tja. Sådär. Vi har även hunnit med Roffes första snö Vilket han verka tycka var väldigt trevligt och på helt andra sidan av spektrat har vi även varit på begravning.  

Ibland är det extra bra med videosamtal, speciellt förra veckan när mamma låg inlagd på sjukhus. Efter att varit krasslig påvägen hem från vår semester åkte hon och kollade sig måndagen därefter, då behöll dem henne och lämnade inte tillbaka henne förrän på ett par dagar senare på torsdagen. Ni kan se Roffes lycka vid återföreningen nedan!

 På slutet av vår semester fick vi besked att (gammel) Farmor Gunborg hade gått bort. Hon blev 95 år och somnade in stillsamt under en middagslur den 29/10. Hon var på så kallad tilläggstid och vi alla visste att det snart var dags, inklusive hon själv, men oavsett hur förberedd man tror man är, kan man aldrig vara förberedd.  Enormt tacksam för alla spelstunder vi hade under de senaste åren samt glad att båda våra barn hann bli stora nog att de hann skapa minnen av dig som kommer hålla. För begreppet "spela röda kulspelet" med gammelfarmor är något vi kommer ta med oss  genom livet och något som speciellt Gillis ofta fråga om vi kunde göra. Hon var ingen sån som medvetet la sig i spel för att barnen skulle vinna, nä hon gav allt och ropade av lycka när hon satte en kula i över 200p eller ens var i närheten av 500p. Du ÄR och kommer förbli saknad Efter 41 år, 2 månader och 2 dagar var det dags att äntligen återförenas med sin Arne  Vila i Frid Gunborg